Gården har en brokig historia som byggnaderna velat bevara. De nya husen ligger därför inte allt för långt från de förevarande i sin form, vilket också var ett sätt att inte desavouera mangårdsbyggnaden. De har däremot förädlats; den tidigare bristfälliga ladan har återuppstått inom ursprunglig volym, men med fullvärdiga bostadsrum. Gaveln är något vinklad mot öster för att ge en glimt av Fryken nedanför utan att för den skull bryta det gamla gårdstunets enkla karaktär. Hela byggnaden är hantverksmässigt timrad, med det skrädda timret synligt såväl i fasad som interiört.
Det större husets tre tak vittnar om en ursprungligen successiv utbyggnad och de minnen som var knutna till dem. Den nordligaste delen, men kök och sovrum, har emellertid fått en helt ny gestalt där traditionella kvaliteter var ett viktigt mål. Men en tradition kan bara vara levande om den förnyas. Så skapades till exempel en helt ny variant på det klassiska lunettfönstret vars linjer rimmar med burspråkets konkava former. Byggnadens hörn har rundats för att ge det något av paviljongens figur.
Byggnadens mångfacetterade interiör har liksom utsidan en hög kvalitet i material och utförande, med bland annat ett arkitekturbundet måleri där den värmländska floran fått ge rummet olika årstider. Omsorgsfullt hanterat tegel, trä och munblåst glas i alla fönster ger rummen något av den mångfald som karaktäriserar handgjorda hus.
Markplaneringen syftar till att underlätta ett liv i såväl avskild enskildhet som till samvaro mellan olika gårdens olika familjer. Den har varit, och är, en fast punkt i tillvaron för flera generationer med världen som arbetsfält.
