Vattenfabriken

Uppdraget från Falu rödfärg var att rita en byggnad som ska hysa ett vattenreningsverk. Verket ska rena de lakvatten som rinner in i Falu gruva. Byggnaden ligger ett stenkast från dagbrottet Stora Stöten mitt i det område som ligger på Unescos världsarvslista. Reningsverket ersätter ett befintligt kommunalt reningsverk. Till skillnad från vanliga reningsprocesser sker ingen mekanisk rening. Istället bygger den på att man fäller ut metaller i en serie avancerade kemiska processer; metaller som sedan ska säljas vidare och bidra till att finansiera driftskostnaderna. Det är en miljövänlig reningsprocess, där inga eller mycket små mängder restprodukter bildas. Kontaminerat lakvatten är ett problem som alla gruvor brottas med och man löser det med varierad grad av miljöengagemang. Falu gruvas reningsprocess är alltså unik i sitt slag. Ingen annan gruva i världen har något liknande. Byggnadens känsliga läge har medfört att arkitekturen har varit viktig och diskuterats flitigt. Ovanligt roligt med tanke på att denna byggnadstyp sällan bemödas med god arkitektur. Idén går ut på att byggnaden ska smälta in samtidigt som den ska tala ett eget språk och manifestera det nya i området. Byggnadens utformning är en lek med den traditionella svenska ladan som har fått skrynkla ihop sig för att få plats på den trånga tomten. Resultatet har blivit en byggnad med veckande tak och fasad som byggs upp av en serie prismatiska former. Formen är samtidigt en dialog med platsens gruvhögar. Träfasad i Falu Rödfärg Röd samt plåttak i samma NCS-nyans gör att byggnaden läses ihop som en form eller en ”hög”. Byggnaden består av en hall i två plan på 825 m2. Stomme av stål som tecknar sig på hallens insida.