Brovaktaren

Brovaktaren ligger som namnet antyder, vid en bro som binder samman två öar. Läget är utsatt och årstidernas växlingar påtagliga med kontraster mellan senhöstens kraftfulla stormar och stilla högsommardagar med glittrande bleke. I norr skyddas husvolymen av en bergsformation; i övriga väderstreck blickar man ut över hav och skär.

Formgivningen av byggnaden började med tolkningar av historiska konstnärsmiljöer som Albert Engströms och Carl Eldhs ateljéer liksom Carl och Karin Larssons lilla Hyttnäs. Ljus som bryts genom ojämna glasytor i stora norrvända ateljéfönster samsas med utblickar omväxlande mot skog och hav för att fånga essensen av en genuint fri och kreativ miljö. Byggnaden fungerar som ateljé och sporadisk bostad för två arkitekter.

Brovaktaren är ett slags tidsresenär som rör sig ledigt mellan olika delar av den lokala byggnadstraditionen i Stockholms skärgård och den mer utbredda skandinaviska samtida arkitekturen. Den enkla rektangulära planformen och principen för skjutportar kan kännas igen från anspråkslösa sjöbodar och magasinsbyggnader, medan den högre detaljeringen med träspån och omsorgsfullt utformade snickerier kan härledas till de många skärgårdsnöjen som finns i Stockholms innerskärgård. Samtidigt är vikten av de fria utblickarna, den mjuka inpassningen mot berget och den homogena färgsättningen alla karaktäristiska kännetecken för vårt sätt att formge byggnader idag.

Att rita till sig själv är besvärligt och befriande på samma gång. Man lär känna sig själv som arkitekt och utvecklas i sitt yrke. Här har funnits möjlighet att testa det som inte haft någon given plats i tidigare projekt och här har samspelet mellan skicklig snickare och ung, nyfiken arkitekt lämnat plats för ett hus som kanske inte hade kunnat skapas i ett annat sammanhang.