Karstorp

Bjärehalvön är bördig och backig. Slutna gröna rum möter öppet landskap. Längs kusten gamla fiskelägen som varje sommar fylls av turister, fart och flärd. I bakgrunden utspridda gårdar som hukar under väder och vind.

Strax ovanför Båstad, precis där stadens klättring slutar och åkrarna tar vid, ligger byn Norra Karstorp. En bondgård, en hästgård, några hus till. Inte mer. När cyklisterna kommer hit upp går det väldigt långsamt. Kommer de från andra hållet är det precis här de får upp farten.

Där på randen mellan stad och land, uppe i en kil mellan den asfalterade vägen och en grusväg, ligger den glesa byns senaste tillskott; ett smalt, långsamt terrasserat trähus med sluttande grästak där gräslöken frodas på försommaren. En ny årsring som fogats till kulturlandskapet.

En utsatt och svårbyggd tomt, tillsynes övergiven. Ett tidigare bygglov vittnade om det. I öster milsvid utsikt, något att fånga och ta spjärn mot. I väster en gammal bondgård och resterna av en äppelodling, en historia som förpliktigade. Det stora och det lilla perspektivet. Så började det.

Nu är vi här. En kringbyggd skyddande gård och ett panorama. Å ena sidan ett hus som möter backen, förankrad i gård och landskap, å andra sidan ett hus som reser sig, tar in och öppnar upp. Både lågmält och lite uppkäftigt. Framåtsträvande och bakåtblickande. Med falurött som ett tidlöst sammanhållande kitt.

Fortsättning följer. Livet ska levas och underhållas. Minne och färg ska vårdas.